Trött, jobbhelg och dieselvärme

Det finns helt klart dagar då jag vaknat piggare och mer utvilad än i morse.

Det blev bara 3,5 timmas sömn i natt. Jag hade lite svårt att sova efter att ha kollat på en film som aldrig tog slut. Måste det verkligen vara så förbannat mycket reklam? Jag verkligen hatar reklam. Jag är så anti reklam att jag försöker att undvika just varor som det görs reklam för av ren vrång het.

När jag kom hem från jobbet igår hade vi verkligen en slö lördag igår. Jag tog i och för sig en timmas promenad när jag kom hem men annars bestod dagen i soffmys, tacos och min familj. Har mina Lollo hemma just nu och jag älskar att få ha henne hos mig.

 

Hon gör mig stolt varje dag min Lollo och det går bra för henne på universitetet. Varje gång jag saknar henne som typ är hela tiden tänker jag på att hon trivs så bra och har så mycket kul med sina kompisar. Då känns det så bra i mamma hjärtat!

Hon skickade den här bilden till mig. Vacker men läskig tycker jag.

 

Eftersom jag själv inte fått tummen ur och skaffat mig vinterdäck till bilen kör jag för tillfället Touareg till jobbet. Jag verkligen älskar den bilen.

Det är helt fantastiskt att ha en varm bil att sätta sig i.

 

Nu ska jag böra köra en arbetsdag till så är jag äntligen lite ledig. Jag har tagit fram julgardinerna och på tisdag ska jag pynta och fixa. Det är mindre än en måndag kvar till julafton.... det är väldigt mycket som ska hinnas med innan dess.

 

Jag behöver komma igång med min träning igen också men att hela tiden känna panik över att jag tränar så lite hjälper inte alls för att komma igång. Jag ska sätta upp lite mer rimliga mål. För det är ju bättre att träna ett pass och vara nöjd med det än att ha målet att träna pass och kanske få till ett och vara missnöjd. Det är mycket bättre att få en positiv känsla än en negativ och en enda lite förändring i hur man tänker på träningen kan göra väldigt mycket för hur man mår. Jag

 

Jag tycker det är lite jobbigt också att inte veta om jag får vara kvar efter nyår på mitt jobb. Troligen är det inte slut vid nyår men jag vet ju inte. Hoppas få något besked under nästa vecka.

Yrsel, promenader och kurragömma

God morgon!

Igår morse utmanade jag mig själv: Vaknar jag av mig själv, så jag hinner till jobbet om jag stänger av klockan helt när den ringer? 

 

Det gick så där kan jag säga. Nog för att jag är extremt van att stressa på morgonen, jag har gjort det hela mitt liv. Så blev den här utmaningen för tuff, jag hade fixat det om det inte varit snö ute.

 

Idag hade jag idag bestämt mig för två saker

1 gå upp när klockan ringer,

2. ställa ett extra larm i fall att jag stänger av det första.

Det funkade! Jag var extra tidigt till jobbet och jag fick en lugn och ostressad morgon. Vilket verkligen är så himla skönt, jag tror jag börjar bli för gamla för att stressa.   

 

I fredags hade jag en efterlängtad ledig dag.

Jag passade på att få mig ett morgonpass på gymmet. Frukost och gymmet, bättre start på dagen kan man inte få. Fast jag vet dock inte vad som hände i fredags för jag blev sjukt snurrig i huvudet och det ville inte släppa sen heller. Jag vet inte om det är sviter efter Borrelia som sitter i än.

 

Fy vad jag tycker november är trist. Det skulle inte sitta helt fel med en Teneriffa resa just nu! Kan inte göra annat än att längta tillbaka. Jag ska tillbaka dit någon gång!! Fast i år blir det ingen resa :(

De har kommit lite snö i alla fall så det blev lite ljusare.

 

Igår var jag barnvakt åt den här lilla tjejen.

Bästa fina Ellie bebis, hon älskar att leka kurragömma och jag älskar att få leka med henne.  

Jag tycker själv att jag är väldigt duktig med att komma i väg på promenader. Jag borde gå på en gång efter jobbet så jag inte behövde gå i mörkret. Fast man kan inte få allt bättre en mörk promenad än ingen alls. 

Trött, parkeringsbroms och en ny kappa

Det är tur jag är ledig i morgon!!

För det här var jag i morse. Så jävla skittrött, jag ska dess utom göra 6 timmar övertid på lördag. Fast först ska jag vila och försöka få till en promenad för att få ner min hjärnstress lite.

 

Jag har varit ovanligt snurrig den här veckan till och med för att vara jag. I tisdags skulle jag klippa mig och åkte till min frisör..... det visade sig vara en hel vecka för tidigt 🙈. Fast det var väll tur att jag inte hade hunnit åkt från stan, för kvar på jobbet låg min telefon.

 

Igår efter jobbet skulle jag åka till pappa och fira farsdag. Som vanligt stressade jag i väg. Precis när jag ska åka står det att jag har handbromsen i på bilen. Jag lade ur den.... men lampan slutade inte lysa. Så jag ringde till Micke, för det är alltid han jag ringer, när jag är i nöd. Sen att han befinner sig 30 mil bort och inte kan göra ett skit, det spelar ingen roll.  för det är alltid tryggast att ringa Micke. Fast han svarade inte men bra kvinna reder sig själv tänkt jag och åkte med handbromsen i upp till verkstan. Jag bad honom kolla om det var handbromsen som låg på eller om det var jag som var dum i huvudet. Det visade sig att det var jag som var dum i huvudet. 

för tydligen är detta för tekniskt avancerat för mig... Det enda man behövde göra var att dra lite i pedalen och det tyckte jag att jag hade gjort men jag var tydligen för försiktig. Behöver jag säga att det var pinsamt?

 

Efter en del försening kom jag i alla fall i väg till pappa. Jag hann in på Bergvik en snabbis och provade 10 kappor i 180 km/h. Håret blev så elektriskt av kapporna att jag förmodligen kunnat få mindre ficklampa att lysa. Jag hittade i alla fall en som jag ville ha.

Ingen bra bild men jag är väldigt nöjd. Jag visste precis vad jag ville ha den här gången för kappan var inget impulsköp även det låter så . För jag har egentligen en väldigt fin kappa hemma. En svindyr sak som jag köpte för några år sen en desigual som jag nästan inte törs skriva att jag inte trivs med alls, när den var så dyr. Jag kan kanske lägga ut den på Tradera för jag har nästan inte använt den. Ända sen jag köpte den där kappan har jag varit missnöjd och inte har jag köpt mig någon annan för att jag haft den där kappan som jag inte använder. Kanske är det därför jag känner mig så nöjd nu.

 

Sen hämtade jag upp Emil och Elin som följde med till pappa och fikade.

 

På väg tillbaka till bilen kom jag på att jag i alla min stress och allt inte betalt parkeringen men som något måste tyckte att jag haft nog med krångel för det satt ingen lapp på rutan.

Träning, vänner och spel

Som ni vet är inte november min starkaste månad men jag försöker få till lite träning i alla fall. När jag väl kommer iväg så tycker jag ju att det är skitkul och känslan efteråt kan liksom inget ta ifrån en. Man ångar ju liksom aldrig att man varit i väg och tränat.

Ändå är det så himla svårt att komma iväg. Jag brukar säga att har man inte motivation får man träna ändå men... nej, inte ens det hjälper. Jag hittar på massa andra saker som jag MÅSTE göra istället. Som att vika tvätt eller städa någonstans och städa, behövs absolut. För det är något som jag inte alls hinner som förut då jag alltid var ledig på torsdagar. Så jag vet inte hur det har blivit, jag får inte till varken städningen eller träningen.

 

Jag tänker att det kanske handlar om att få till nya rutiner. Det är så himla mycket som förändrats, arbetsplats, arbetstid, antal barn hemma och Mickes arbetsplats och arbetstid. Så det kanske kommer när vi mer kommer in i det här nya livet och vardagen. Fast hur lätt är det att göra det egentligen? Den här veckan ligger ju Micke borta och hur nästa vecka ser ut vet jag inte. Sen har jag fortfarande inte fått något besked om hur det blir för mig efter nyår. Jag tänker att jag kanske inte ska vara så hård mot mig själv utan ta en sak i taget. Det är ändå november som inte är någon bra månad för mig.  

 

Förra veckan hade Gustav praktik och jag hade ordnat att han skulle få bara med en elektriker och med en vitvaruinstallatör. Han funderar på att läsa till elektriker och det tror jag skulle passa våran Gustav. 

Han har varit här i stan på praktik, så i fredags fick jag besök på jobbet innan vi skulle åka hem.

 

Mina Borrelia symtomen /stress symtomen vill inte ge med sig riktigt. Jag har ont i mina käkar, ont i huvudet, jag har också suddiga fläckar i synfältet och ont mellan skuldrorna. Jag borde nog ringa vårdcentralen om detta kanske men än har det inte blivit så?

 

I fredags åkte vi till Mats och Rosie i Dalarna.

Det bjöd på god mat och en hel mysig kväll som vanligt. Det bästa med Mats och Rosie är att man kan åka dit och bara vara. Man kan komma i mjukbyxor om man vill och man får vara precis som man är. Jag tycker så himla mycket om dem och att vara där <3

 

Lördagen fick bli en lugn mysdag när vi kom hem från Dalarna. Vi borde så klart fortsatt med vårt trapprojektet men ingen kommer ta det jobbet från oss så jag tycket det var vettigare att spela bort pengar på trav. 😜

För det är det man gör och inte var det speciellt spännande heller för jag gick ur i första avdelningen. Jag ser det som ett tidsfördriv. Jag är inte den typen av person som ser det som en chans att vinna pengar. Efter 5 år i spelbutik kan jag säga att de som vinner är inte många och det som förlorar är jättemånga. Det finns de som spelar för ofantliga summor.

 

Det är en sorg för mig att jag har problem med mina fötter. Inte bara för att fötterna faktiskt gör jäkligt ont ibland. Jag är också hämmad i ett av mina intressen: köpa skor!! Att hitta ett par skor som funkar är nästan lika lätt som att vinna på spel skulle jag vilja säga.

Kollar bara på dessa som jag fick av Rosie. Det är både snygga och funkar till mina fötter och inlägg. Jag är så glad för de här skorna och jag känner mig så fin.

Igår kom första snön och jag som är anmäld till kortvasan borde bli jätteglad. Fast jag inte hur jag tänkte, jag tycker ju inte ens om att åka skidor. Dessutom är jag hemskt dålig på att åka. Nog för att jag kämpat mig runt halvvasan en gång men det var på ren vilja. Fortsätter det att vara kallt kanske det måste bli en premiärtur till helgen.

Kalas, höstlovet och trapprojekt

Nu har jag tänkt klart på den här bloggens vara eller inte vara. Den ska få vara kvar för det ger mig ändå något och jag gillar ju att skriva. Jag har till och med ett stort behov av att skriva i perioder. Problemet är att jag nästan får lite prestationskrav på mitt skrivande och det är inte bra. Jag har huvudet fullt av grejer att skriva om men inget kommer liksom ut i någon ordning. Kanske borde jag just därför skriva till och med lite oftare än vad jag gör. Tanken är att det ska bli lite mer kravlöst skrivande och genom det kanske få till något istället för inget.

Jag är bättre från Borrelian men jag har en massa diffusa symtom som jag inte vet om de beror på Borrelian eller om det helt enkelt är så att jag är lite stressad. Jag känner mig inte så stressad men det är klart att jag är det. För jag vet ju inget om jag får vara kvar efter sista december. Det skulle vara jättetråkigt om jag inte fick det nu när jag känner att jag kommit in i jobbet och trivs så bra. Saknaden av jobbet på Coopan har faktiskt varit större än vad jag själv har velat inse. Jag saknar verkligen väldigt många av våra kunder som med åren faktiskt blev mina vänner. Fast inget ont än att det har något gott med sig. Jag har väldigt mycket mer ork att umgås med folk nu än jag hade förut.

Jag och syster Sandra körde gemensamt kalas för våra pojkar. Det är inte så ofta som vi ses så det är nog tur att vi har en hög med ungar som fyller år då och då.

 

Min mamma och Elliebebis.

Så här såg Louise ut när hon var med på Run for your Life i Örebro

Visst ser hon läskig ut?

Våra barn hade skollov vecka 44, ja inte Louise då för det är ju lite annat när man går på universitetet. Jag vill att vi ska hälsa på farmor men det är inte så himla lätt att få till och sen Louise flyttade är det jättesvårt att få med alla. Sen nu sen jag jobbar heltid också har jag inte alls lika mycket lediga vardagar som man kan utnyttja.

Fast tre av fyra barn fick jag med mig i alla fall. Hon blir alltid så glad när vi kommer. När jag ser Emil sitta där i köket hos farmor och bläddra i tidningen precis som Magnus brukade göra, stannar nästan mitt hjärta. Han är så lik sin pappa i rörelser och gester att det är otroligt.

Vi var och satt blommor på graven också. Det ska ju vara fint till allhelgona tycker jag.

I slutet av höstlovsveckan fick vi i alla fall men Lollo på besök.   

Så härligt at ha henne hemma. Nästan så att jag vill krama ihjäl henne. Jag saknar henne så himla mycket när hon är i Örebro men min tröst är att hon trivs jättebra och det är jag så himla glad för. Det finns ju ingen större lycka än att det går bra för barnen.

Micke och jag har dragit igång ett projekt som vi måste göra men ärligt talat så funderar jag på om jag inte hade kunnat levt med 70-tals mattan som att i trappen?

För jäklar vilket jobb detta är men det är väll bara att ligga i så blir vi väll klara någon gång.