Lördagmorgon och jag har precis ätit min favoritfrukost, barnen sover, Micke fiskar och katten har fått frukost. Här råder nu ett total lugn. Jag kan höra klockorna ticka och datorns surr. Bara katten fick frukost blev det tyst på henne också. Jag njuter en stund och passar på att sitta här vid datorn och skriva som jag älskar. Egentligen har jag fullt upp och borde inte sitta här men det är ingen som stjäl varken min tvätt, disk eller mina dammråttor så de kan få ligga kvar där det ligger medan jag skriver och njuter av lugnet.
Om ni undrar hur det går med min stress så tror jag att jag börjar hitta tillbaka till en hyfsad nivå. Emil är tillbaka i skolan och den här veckan har det flutit på utan några större missöden.
Enda gången jag varit hysterisk var när jag skulle in till stan och besikta Lollos bil. Den jäkeln startade inte och jag blev tvungen att använda startkablar. Det handlar inte om att jag inte kan använda startkablar, utan det att jag har elskräck!! Elskräck är inget ord men det är i alla fall helt klart en fobi.
Har man en gång i tiden hållit på att ta livet av sig själv när man varit så tuff så att man varit ute i det uppbrutna elskåpet på stolpen för att fixa felet själv som skulle ta 12 timmar innan någon från Fortum kunde komma och titta på. Felet var bara en 25A säkring som jag visste jag kunde byta utan deras hjälp. Men det hade ärgat inne där säkringen satt så fick liksom inte dit någon ny. Då kom jag på den smarta idén, jag tar en liten skruvmejsel och skapar bort det där. Sagt och gjort så i sista stund hörde jag min skyddsängel för det måste varit den som skrek: Men vad i helvete gör du Pillan!! Tack och lov säger jag, för jag hade troligen blivit grillad där och då annars. Jag har också provat att klippa av en kabel som satt i väggen med en sax och det rekommenderar jag inte heller att göra. Det är i alla fall dessa händelser som gör att jag har elskräck vare sig det är ett ord eller inte.
Jag var riktigt knäsvag men jag fixade det och bilen startade. Tyvärr gick den däremot inte igenom besiktningen och nu får Lollos lilla pärla förmodligen bli folkrace bil och det tror jag den passar bra som för den går som ett skollat troll!
Ganska precis dagarna efter jag fyllde 40 år trillade kallelsen in och igår var det dags för min första mammografi. Vi är verkligen privilegierade i detta land att vi får göra den här undersökningen.
En sak kan jag säga och det är att det i alla fall inte gjorde ont som jag fått för mig! Jag har en vän som fick besked om bröstcancer före jul. Hon är till och med så ung att hon inte blivit kallad till mammografi än. Så det är viktigt alla tjejer: ha koll på era bröst.
Lollo följde med mig till Karlstad igår och efter mammografin blev det lite shopping. Jag köpte nya byxor ett par svarta och ett par beigea
Jag älskar Molly jeansen från Ginatricot! Det är så mjuka och sköna.
Detta älskar jag också!
så sushi blev det så klart när man är med Lollo och shoppar. Det är alltid ett privilegium att få umgås med sina barn tycker jag.
Jag har ett annat stort privilegium i mitt liv och det är att ha världens bästa make. Nu har vi börjat träna tillsammans två pass i veckan och jag är så stolt över honom och oss! En stor lyckofaktor i ett förhållande tror jag är att ge varandra tid till att utvecklas och göra det man brinner för. Att vara generös mot varandra. Idag är han och fiskar och när han kommer hem kommer maten stå på bordet och en öl på kylning precis som den alltid gör åt mig när jag varit i väg och tränat. Att hjälpas åt för bådas bästa tror jag är det som man kommer längst på.
Igår på träningen assisterade och peppade han mig så tog ett nytt PB i bänkpress 60 kg!!
