Pyjamas, Jul och tankar

Jag har bestämt mig för att inte förnya mitt domän pillan.eu vilket betyder att ni som använt det domänet för att komma till min blogg nu får lov att länka om till https://trollensmamma.blogspot.se/ Så lite som jag nu mera bloggar känns ett eget domän lite väl onödigt. Jag har länge funderat på bloggens vara eller inte vara och kommit fram till att det i alla fall ska få vara som den är. Det kommer att komma ett inlägg lite då och då. 

Idag har Micke och jag varit till stan och handlat. Jag byte lite julklappar som inte passade i storlek och så köpte jag mig en pyjamas 

Jag har så länge pratat om det och velat ha en som är tunn, kortärmad med långa byxor och ibland ska man ju ha lite tur. Nu var detta en julpjyamas men det syns ju inte ☺️ och bara 150 kr på Kappahl 👍👍

Idag fyller min fina syster Sandra och min lilla Ellie bebis år.

Ellie blir 2 år och henne ska vi fira i morgon. Vi har köpt två små presenter och sen har vi köpte en aktiefond och påbörjat ett månadssparande åt henne. Tanken är att tjejen ska ha liten pengar den dagen hon blir stor ❤️❤️. 

Det börjar bli dags att summera 2017. 

Det har hänt så otroligt mycket i år och jag hoppas verkligen inte att 2018 kommer bjuda på lika mycket förändringar. Både Micke och jag har bytt jobb under året och det hoppas jag ingen av oss gör under 2018. Jag hoppas få stanna kvar på mitt ABC. Även om jag lovar er att det är ett jäkligt tufft och stressigt jobb att jobba med korttidsrekrytering men det är förbannat roligt också. 

Jag tycker året har varit tuff, har inte haft någon sammanhängande semester och jag är inte så bra på detta med förändringar. Det tar tid för mig att vänja mig med nya saker och rutiner. Jag kommer inte avlägga något nyårslöfte eller det skulle väll i så fall vara att jag inte ska banta en enda gång under 2018 och bara väga mig 2 gånger på hela året, midsommar och nyår. 

Vi har förresten haft en väldigt bra jul. Jag fick ihop allt man bör och ska fast jag jobbar heltid nu mer. Allt julpynt och jag hann ju till och med baka lussekatter i år. 

Sillen blev inlagd och i år väntade jag till lagen hade svalnat. Jag rekommenderar er att göra det för det blir inte bra annars. Jag har provat!! 👎👎

Granen kom på plats och julklapparna inhandlades, trotts att jag jobbade 48 timmar under julveckan. 

 

Godisbordet fylldes

Mina fina barn kom hem ❤️❤️

Papperskrafset som Micke kallar det sattes upp. (Då är det julafton i vår familj) 

Skinka, rullsylta, Ribbe, ägg, gröt förberedes. 

Efter några timmar på jobbet på julafton.

Firades den sen som sig bör hos farmor i Pardis. Hon fyller 89 år i februari så det kändes inte mer än rätt att jag och Kristina (min förre detta svägerska) hjälpte till och fixade lite julmat i år. Hon är helt fantastisk farmor som ändå fixat med massa mat, efterrätt, tårta, bullar och så klart en hel hög med hembakade småkakor. JA och som vanligt var man så mätt att man nästan mådde lite illa på vägen hem. En väldigt fin julafton som vanligt med Magnus alla bröder, några av barnen kusiner och kusinbarn och Kristina förstås, genom goa Kristina. 

På juldagen samlades vi alla de mina hemma hos mig för att gemensamt laga det sista av maten. 

  

God mat och mys alla vår barn, alla mina systrar, mamma, pappa och allas vår älskade Ellie bebis. En helt underbar dag. Så mysigt och gott med mat och allt. 

På annandagen vaknade jag sent. Nu för tiden är 08:30 väldigt sent för att vara jag. Jag var helt slut som människa. Det fanns inget kvar av mig då och när inget finns kvar drabbas jag av ångest. Massa tårar som inte går att stoppa och inte kan jag vara nöjd med det jag fått till. Att alla vi hade en superfin jul, det ser jag inte då. 

Nej när ångesten slår till slår också självkritiken till och nog kunde jag gjort mer och gett mer, presterat lite bättre. När jag är slut kan jag inte se att jag gjort allt och att det är därför jag inte ens orkar med mig själv.  

Så det blev soffan för mig nästan hela dagen och sen blev det inte så mycket mer. 

jo en promenad blev det också. 

Jag var som tur var ledig tre dagar efter julafton och den 27 kände jag mig lite mer återställd. 

Min fina Ellie kom på besök! Jag skrapade bort den sista färgen och limmet i trappen så den är ju äntligen klar för att börja slipas. Det går framåt om än sakta.

Fast jag tycker jag är så gamla nu att jag borde lärt mig mer så finns det helt klart saker att jobba på. En av dem är att lära mig vila. Lära mig att förstå att återhämtning är viktigt. Nu har jag faktiskt lyckats vila den här helgen. Hade bestämt att den från början skulle vara kravlös och det har den fått vara. I morgon blir det pyjamas ända tills det är dag att ge sig i väg och fira ny år. Jag jobbar nyårsdagen så det blir en lugn och fin tillställning med mat och Bingolotto.   

Lussebullar, hemma fix och Lussecup

Var tar dagarna vägen? Nu är vi inne i julveckan och det är fullt upp men jag tycker jag har läget under kontroll. Jag har en hel del mat som ska fixas men det kan man ju inte börja med för tidigt. Julklapparna är nästan färdiga, en av de sista ska jag hämta nu efter jobbet.

I helgen bakade jag lussekatter för första gången på 15 år. De blev både goda och med lite stolthet säger jag att det också är de finaste jag någonsin lyckats åstadkomma. Slut tog de också väldigt fort :) Linnéa hoppas på att det inte ska dröja 15 år till nästa gång jag bakar och det finns faktiskt en chans att jag kommer göra om lite detta oftare än jag gjort.

 

Det finns många anledningar till att jag inte bakat på 15 år. Man kan ju fråga sig om det ens är så att man måste baka. Det tycker jag nog inte tillhör ett måste om jag ska vara ärlig. Gillar man det inte varför ska man plåga sig och göra det. Fast jag skulle nog gjorde det oftare om jag hade känt att det funnits tid. Att jag sen stökar till det så förbannat när jag just bakar har också varit ett hinder för mig. Så för att det då inte ska bli ett katastrofområde av köket måste jag kunna planera och göra allt i lugnt tempo. Diska undan och ställa undan varje liten grej efter att jag använt det. Nu fanns den tiden när jag bakade i lördags och för första gången i mitt liv kände jag att det till och med var lite roligt att baka.

 

Sen jag skrev sist har jag också blivit ett år äldre, 41 år. Det spelar ingen roll hur gammal jag blir så tycker jag om att fylla år, för jag verkligen älskar presenter!  

Jag blev firad av de mina och den här under bara lyktan och ängeln fick jag av min Lizette.

Idag känner jag mig väldigt trött, jag bara sitter här och gäspar och gäspar. Jag saknar ljuset men nu är det inte långt kvar tills det vänder, tills vi går mot ljusare tider. Jag har inte riktigt börjat längta efter våren men det brukar jag göra bara vi passerat jul.

Så här fint var det här om dagen, nu är det nästan bara slaskigt och igår var det så halkigt att det inte ens gick att ta en promenad.

 

Som jag berättat förut så är jag verkligen inte så flitig med min träning just nu och då tänker jag att det får lov att vara så. Jag är normalt sett väldigt bra på att pressa mig men det går inte riktigt just nu.

 

Att vara nöjd och tycka att det duger med att promenera är svårt men det får lov att duga. Det är ju bättre jag går än att jag inte gör något alls.  

 

Vi har också väldigt mycket hemma just nu som måste göras. Det är lite konstig just nu vill jag bara städa, pyssla och fixa hemma. Andra gånger på året vill jag inte ens dammsuga för det är skit trist och vill bara träna och vara ute och gå i naturen. Jag tänker lite så att kan det inte få vara så att man liksom lever efter det. Nu när jag vill städa så städar jag. I söndags höll jag på hela dagen och vet ni vad jag fick faktiskt ihop 10000 steg bara genom att vara inomhus och städa. Fast nu var jag inte still en sekund utan verkligen flängde upp och ner i trappor och bar saker åt alla möjliga olika håll.

 

Min Linnéa gjorde så fint och ställde upp tomtelandskapet.

och Stina trodde det var en ny kattsäng.

 

Förra helgen jobbade jag men hade ändå en del roligheter för mig

på fredagen var jag och tittade på när Micke och Linnéa spelade lussecup. Lilla Linnéa, hon for och flög över planen. Jag fick vara nervös hela tiden att hon skulle skada sig. Så tillslut orkade jag inte titta längre utan gick hem till Gustav som oftast håller ett lugnare tempo 

mys med katten

 

På söndagen var jag på vernissage! tillsammans med min syster bland annat.  

Så himla fina tavlor, det kan nog bli så att jag köper en längre fram i vår tror jag.

 

Nej nu är det dags att ta röra på sig lite, 10 knäböj. För nu vibrerar det i mitt aktivitetsarmband att jag varit för still för länge!

Advent, pannacotta och sushi buffé

Även jag lyckades hinna med att göra julfint till advent hemma. Jag hann däremot inte att skriva om det. Förra veckan var jag ledig två dagar i början av veckan.
Jag har nog aldrig i hela mitt liv uppskattat mina lediga dagar så mycket som jag gör sen jag började jobba heltid.

Jag tycker att jag är i tidsnöd hela tiden. För även om jag har eftermiddagarna ledigt eftersom jag slutar ganska tidigt så har jag inte riktigt orken. Jag tror det till stor del beror på att det är mörkt och ska jag vara ärlig så avskyr jag faktiskt det här mörkret den här årstiden. Jag blir trotts allt inte så trött av att jobba heltid som jag trodde jag skulle bli. Fast fick jag välja själv så skulle jag faktiskt bara jobba 75-80% men man kan inte få allt. Jag är väldigt tacksam att jag har ett jobb. Att jag slapp bli arbetslös när Konsum Värmland lade ner vår butik. Det stickar fortfarande till i hjärtat på mig när jag tänker på det och jag saknar alla människor som fanns runt omkring mig på Coopan väldigt mycket. Fast mest av allt tror jag det är mörkret som gör att jag är lite nere just nu. Jag brukar bli nedstämd den här årstiden. Det här året har ju varit som det varit så att tro att jag skulle slippa nedstämdheten i år var kanske att hoppas på förmycket.

Jag försöker dock att ta promenader i dagsljus så ofta det är möjligt men det är inte möjligt så ofta.

Träningen blir det inte heller så mycket av som det blivit förut. Jag har lite svårt att anpassa mig efter mina nya förutsättningar. Jag vill verkligen få till träningen men jag är trött och vill bara lägga mig med en filt över mig och mysa istället. Så det blir inte så mycket träning. 
 
Däremot har jag tränat på att göra Tomteskumspannacotta flera gånger nu, så det har jag blivit riktigt bra på. :)

Jag tänker att det viktigaste är att jag rör på mig och så länge jag får till promenader och ihop mina steg får jag vara nöjd. För att pressa mig mer eller må ännu mer dåligt över att jag inte får till träningen gör saken inte bättre. Även om nu inte tekniska prylar är avgörande för att träna och det har det aldrig varit för mig har jag köpt mig en lite rolig grej.
Det är ett aktivitetsarmband som håller ordning på mina steg och rörelse. Det påminner när jag varit för inaktiv och vibrerar när jag fåt ett samtal. Som sagt en ganska onödig pryl men jag använder den inte egentligen för att röra mig mer utan att vara nöjd med det jag gör. Jag har satt upp ett mini mål för varje dag och istället för att vara missnöjd med att jag inte får till träningen kanske så kan jag vara nöjd med att jag i alla fall fått till de där stegen jag satt upp som mål varje dag. 

Även om jul och julljusen är mysigt på alla sätt och vis så längtar jag ihjäl mig efter ljuset.

Sen är jag glad att jag inte bor i Haparanda för det tror jag inte jag fixade.

I tisdag var jag, Gustav och Linnéa till Sannabadet.

Eftersom Micke hade fixat med mat under helgen kunde vi bara värma mat och sen sticka direkt efter jobbet. Jag simmade medan de åkte kana.

Min enda lediga dag den här veckan var onsdag. Den var helt fullspikad. Jag skulle handla julklappar och köra Emils vinterdäck till Karlstad.

Lizette och Ellie bebis följde med mig

Ellie tränar på att äta med pinnar! 
Jag passade vi på att äta på Mongolian Steakhouse. Det finna massa att välja på där men jag älskar att äta där för att de har Sushi Buffé. 

Hjärnskakning, Norgetur och matlagningsdag

Om man är mamma till en liten Linnéa med ADHD har man förutom att ha en helt underbar tjej som är den mest roliga, intensiva och energigivande person som finns att umgås med också en ständig oro.

Oro för att hon ska råka illa ut och skada sig. Den här helgen är hon till Sälen på skolresa och åka slalom. Det är direkt förknippat med oro, något som går snabbt och som man kan trilla. Även om det inte berodde på hennes livliga personlighet att hon bröt sin arm i Dovre på skolresan, så händer det oftast något. Så när jag hörde hennes lärares röst i telefonen igår hann jag tänka många tankar.....

Det var "bara" en hjärnskakning den här gången. Hon hade svimmat av och fått dubbelseende en stund. Jag är väldigt glad att hon hade hjälm. 

Så närmar vi oss jul med stormsteg. Micke och jag var till Norge igår, det finns en sak som Micke fått med sig som tradition där i från och det är Juleribbe.

Vi har ätit Ribbe till jul ända sen jag träffade Micke och det är nu mera ett måste. Lånad bild

Så här ser den ut och det slår de där torra revbenen med hästlängder som brukar serveras på svenska julbord.

När vi ändå var i Norge passade vi på att hälsa på Harald och Siri

Där blev vi bjudna på vofflor och brunost. Det var väldigt roligt att träffa dem. Jag hoppas vi kan ses till sommaren igen.

Jag fick så fina ullvantar av Siri som hon stickat. 

Så kom vi hem med lite andra Norska delikatesser.

Idag fick det bli en väldigt lugn dag, Micke har lagade mat hela dagen och jag har suttit i trappan och skrapat färg. Ja jag säger då det, jag blir aldrig klar i den där tappen. 

Micke gjorde som sagt massa mat så nu har även jag klart med mat när jag kommer från jobbet flera dagar till veckan. Verkligen jätteskönt att slippa göra det. Fiskgratäng, korvgryta och pastasås

Så kommer snart min Linnéa hem också. Längtar efter henne massor gjort nu, vill se att hon är hel och mår bra.

Trött, jobbhelg och dieselvärme

Det finns helt klart dagar då jag vaknat piggare och mer utvilad än i morse.

Det blev bara 3,5 timmas sömn i natt. Jag hade lite svårt att sova efter att ha kollat på en film som aldrig tog slut. Måste det verkligen vara så förbannat mycket reklam? Jag verkligen hatar reklam. Jag är så anti reklam att jag försöker att undvika just varor som det görs reklam för av ren vrång het.

När jag kom hem från jobbet igår hade vi verkligen en slö lördag igår. Jag tog i och för sig en timmas promenad när jag kom hem men annars bestod dagen i soffmys, tacos och min familj. Har mina Lollo hemma just nu och jag älskar att få ha henne hos mig.

 

Hon gör mig stolt varje dag min Lollo och det går bra för henne på universitetet. Varje gång jag saknar henne som typ är hela tiden tänker jag på att hon trivs så bra och har så mycket kul med sina kompisar. Då känns det så bra i mamma hjärtat!

Hon skickade den här bilden till mig. Vacker men läskig tycker jag.

 

Eftersom jag själv inte fått tummen ur och skaffat mig vinterdäck till bilen kör jag för tillfället Touareg till jobbet. Jag verkligen älskar den bilen.

Det är helt fantastiskt att ha en varm bil att sätta sig i.

 

Nu ska jag böra köra en arbetsdag till så är jag äntligen lite ledig. Jag har tagit fram julgardinerna och på tisdag ska jag pynta och fixa. Det är mindre än en måndag kvar till julafton.... det är väldigt mycket som ska hinnas med innan dess.

 

Jag behöver komma igång med min träning igen också men att hela tiden känna panik över att jag tränar så lite hjälper inte alls för att komma igång. Jag ska sätta upp lite mer rimliga mål. För det är ju bättre att träna ett pass och vara nöjd med det än att ha målet att träna pass och kanske få till ett och vara missnöjd. Det är mycket bättre att få en positiv känsla än en negativ och en enda lite förändring i hur man tänker på träningen kan göra väldigt mycket för hur man mår. Jag

 

Jag tycker det är lite jobbigt också att inte veta om jag får vara kvar efter nyår på mitt jobb. Troligen är det inte slut vid nyår men jag vet ju inte. Hoppas få något besked under nästa vecka.

Yrsel, promenader och kurragömma

God morgon!

Igår morse utmanade jag mig själv: Vaknar jag av mig själv, så jag hinner till jobbet om jag stänger av klockan helt när den ringer? 

 

Det gick så där kan jag säga. Nog för att jag är extremt van att stressa på morgonen, jag har gjort det hela mitt liv. Så blev den här utmaningen för tuff, jag hade fixat det om det inte varit snö ute.

 

Idag hade jag idag bestämt mig för två saker

1 gå upp när klockan ringer,

2. ställa ett extra larm i fall att jag stänger av det första.

Det funkade! Jag var extra tidigt till jobbet och jag fick en lugn och ostressad morgon. Vilket verkligen är så himla skönt, jag tror jag börjar bli för gamla för att stressa.   

 

I fredags hade jag en efterlängtad ledig dag.

Jag passade på att få mig ett morgonpass på gymmet. Frukost och gymmet, bättre start på dagen kan man inte få. Fast jag vet dock inte vad som hände i fredags för jag blev sjukt snurrig i huvudet och det ville inte släppa sen heller. Jag vet inte om det är sviter efter Borrelia som sitter i än.

 

Fy vad jag tycker november är trist. Det skulle inte sitta helt fel med en Teneriffa resa just nu! Kan inte göra annat än att längta tillbaka. Jag ska tillbaka dit någon gång!! Fast i år blir det ingen resa :(

De har kommit lite snö i alla fall så det blev lite ljusare.

 

Igår var jag barnvakt åt den här lilla tjejen.

Bästa fina Ellie bebis, hon älskar att leka kurragömma och jag älskar att få leka med henne.  

Jag tycker själv att jag är väldigt duktig med att komma i väg på promenader. Jag borde gå på en gång efter jobbet så jag inte behövde gå i mörkret. Fast man kan inte få allt bättre en mörk promenad än ingen alls. 

Trött, parkeringsbroms och en ny kappa

Det är tur jag är ledig i morgon!!

För det här var jag i morse. Så jävla skittrött, jag ska dess utom göra 6 timmar övertid på lördag. Fast först ska jag vila och försöka få till en promenad för att få ner min hjärnstress lite.

 

Jag har varit ovanligt snurrig den här veckan till och med för att vara jag. I tisdags skulle jag klippa mig och åkte till min frisör..... det visade sig vara en hel vecka för tidigt 🙈. Fast det var väll tur att jag inte hade hunnit åkt från stan, för kvar på jobbet låg min telefon.

 

Igår efter jobbet skulle jag åka till pappa och fira farsdag. Som vanligt stressade jag i väg. Precis när jag ska åka står det att jag har handbromsen i på bilen. Jag lade ur den.... men lampan slutade inte lysa. Så jag ringde till Micke, för det är alltid han jag ringer, när jag är i nöd. Sen att han befinner sig 30 mil bort och inte kan göra ett skit, det spelar ingen roll.  för det är alltid tryggast att ringa Micke. Fast han svarade inte men bra kvinna reder sig själv tänkt jag och åkte med handbromsen i upp till verkstan. Jag bad honom kolla om det var handbromsen som låg på eller om det var jag som var dum i huvudet. Det visade sig att det var jag som var dum i huvudet. 

för tydligen är detta för tekniskt avancerat för mig... Det enda man behövde göra var att dra lite i pedalen och det tyckte jag att jag hade gjort men jag var tydligen för försiktig. Behöver jag säga att det var pinsamt?

 

Efter en del försening kom jag i alla fall i väg till pappa. Jag hann in på Bergvik en snabbis och provade 10 kappor i 180 km/h. Håret blev så elektriskt av kapporna att jag förmodligen kunnat få mindre ficklampa att lysa. Jag hittade i alla fall en som jag ville ha.

Ingen bra bild men jag är väldigt nöjd. Jag visste precis vad jag ville ha den här gången för kappan var inget impulsköp även det låter så . För jag har egentligen en väldigt fin kappa hemma. En svindyr sak som jag köpte för några år sen en desigual som jag nästan inte törs skriva att jag inte trivs med alls, när den var så dyr. Jag kan kanske lägga ut den på Tradera för jag har nästan inte använt den. Ända sen jag köpte den där kappan har jag varit missnöjd och inte har jag köpt mig någon annan för att jag haft den där kappan som jag inte använder. Kanske är det därför jag känner mig så nöjd nu.

 

Sen hämtade jag upp Emil och Elin som följde med till pappa och fikade.

 

På väg tillbaka till bilen kom jag på att jag i alla min stress och allt inte betalt parkeringen men som något måste tyckte att jag haft nog med krångel för det satt ingen lapp på rutan.

Träning, vänner och spel

Som ni vet är inte november min starkaste månad men jag försöker få till lite träning i alla fall. När jag väl kommer iväg så tycker jag ju att det är skitkul och känslan efteråt kan liksom inget ta ifrån en. Man ångar ju liksom aldrig att man varit i väg och tränat.

Ändå är det så himla svårt att komma iväg. Jag brukar säga att har man inte motivation får man träna ändå men... nej, inte ens det hjälper. Jag hittar på massa andra saker som jag MÅSTE göra istället. Som att vika tvätt eller städa någonstans och städa, behövs absolut. För det är något som jag inte alls hinner som förut då jag alltid var ledig på torsdagar. Så jag vet inte hur det har blivit, jag får inte till varken städningen eller träningen.

 

Jag tänker att det kanske handlar om att få till nya rutiner. Det är så himla mycket som förändrats, arbetsplats, arbetstid, antal barn hemma och Mickes arbetsplats och arbetstid. Så det kanske kommer när vi mer kommer in i det här nya livet och vardagen. Fast hur lätt är det att göra det egentligen? Den här veckan ligger ju Micke borta och hur nästa vecka ser ut vet jag inte. Sen har jag fortfarande inte fått något besked om hur det blir för mig efter nyår. Jag tänker att jag kanske inte ska vara så hård mot mig själv utan ta en sak i taget. Det är ändå november som inte är någon bra månad för mig.  

 

Förra veckan hade Gustav praktik och jag hade ordnat att han skulle få bara med en elektriker och med en vitvaruinstallatör. Han funderar på att läsa till elektriker och det tror jag skulle passa våran Gustav. 

Han har varit här i stan på praktik, så i fredags fick jag besök på jobbet innan vi skulle åka hem.

 

Mina Borrelia symtomen /stress symtomen vill inte ge med sig riktigt. Jag har ont i mina käkar, ont i huvudet, jag har också suddiga fläckar i synfältet och ont mellan skuldrorna. Jag borde nog ringa vårdcentralen om detta kanske men än har det inte blivit så?

 

I fredags åkte vi till Mats och Rosie i Dalarna.

Det bjöd på god mat och en hel mysig kväll som vanligt. Det bästa med Mats och Rosie är att man kan åka dit och bara vara. Man kan komma i mjukbyxor om man vill och man får vara precis som man är. Jag tycker så himla mycket om dem och att vara där <3

 

Lördagen fick bli en lugn mysdag när vi kom hem från Dalarna. Vi borde så klart fortsatt med vårt trapprojektet men ingen kommer ta det jobbet från oss så jag tycket det var vettigare att spela bort pengar på trav. 😜

För det är det man gör och inte var det speciellt spännande heller för jag gick ur i första avdelningen. Jag ser det som ett tidsfördriv. Jag är inte den typen av person som ser det som en chans att vinna pengar. Efter 5 år i spelbutik kan jag säga att de som vinner är inte många och det som förlorar är jättemånga. Det finns de som spelar för ofantliga summor.

 

Det är en sorg för mig att jag har problem med mina fötter. Inte bara för att fötterna faktiskt gör jäkligt ont ibland. Jag är också hämmad i ett av mina intressen: köpa skor!! Att hitta ett par skor som funkar är nästan lika lätt som att vinna på spel skulle jag vilja säga.

Kollar bara på dessa som jag fick av Rosie. Det är både snygga och funkar till mina fötter och inlägg. Jag är så glad för de här skorna och jag känner mig så fin.

Igår kom första snön och jag som är anmäld till kortvasan borde bli jätteglad. Fast jag inte hur jag tänkte, jag tycker ju inte ens om att åka skidor. Dessutom är jag hemskt dålig på att åka. Nog för att jag kämpat mig runt halvvasan en gång men det var på ren vilja. Fortsätter det att vara kallt kanske det måste bli en premiärtur till helgen.