Semester, stegräknare och vintersol

Nu har jag semester i 9 dagar. Det ska bli riktigt skönt! Förutom Vasaloppet så har planerat att umgås med vänner och vara med mina barn som har sportlov nästa vecka. 

Så jag kommer inte att se ut så här på 9 dagar :)

I iPhone finns en app som heter hälsa, jag har inte använt den så mycket men det finns några riktigt roliga funktioner. 

Den räknar antal steg man tar på en dag. 

Idag har jag inte hunnit med så många än! Jag ska försöka att ligga på ett snitt över 10000 steg per dag i alla fall! 

Jag verkligen älskar promenader. Jag tycker naturen är vacker året om. 

Guldkorn finns överallt. Jag funderar mer och mer på att jag skulle vilja till fjällen på vandring. Här om dagen träffade jag en hund när jag gick. Den följde med mig en lång bit och var överlycklig att se mig. 

Jag har inte tid att ha hund men jag skulle verkligen gilla att ha en jag kunde få ta med på promenad någon gång då och då. Funderar på att sätta upp en lapp på Coop och se om någon nappar. 

39 årig kvinna söker hund för långa promenader :)

Vintern är nog som vackrast i februari i alla fall

Jag hade en så underbara känsla när jag var ute och gick! En oerhörd tacksamhetskänsla. 

Ibland tycker man att livet består av grå vardagar då kan det vara bra att göra en sån här lista som jag har gjort! 

Övningskör, hypokondri och Dr. Martens

Idag kommer det bli en bra dag! Den startade med sovmorgon för min del. Gustav och Linnéa studiedag. Jag tror jag ska göra varm choklad och överraska dem med sen. Jag är ledig och Lizette och Ellie kommer vi ska på promenad! 

Igår övningskörde jag och Louise igen! Vi brukar köra en timma åt gången för sen är jag helt slut! 

Med det vill jag inte säga att Louise skulle vara extremt dålig på att köra för det är hon verkligen inte. Det är bara så sjukt ansträngande och kräver så mycket fokus och koncentration att jag blir helt slut efteråt. Idag har vi backat. Till helgen ska hon få köra med Mickes bil. På min bil är dragläget minimalt och en som inte är van att köra min bil får ofta motorstopp till att börja med även om man har körkort. Så lär hon sig köra den kan hon köra vad som helst en tänkte jag. Fast jag tror hon behöver prova en annan bil också. 

Startbeviset har kommit och det närmar sig nu, mindre än två veckor kvar.

Den för mig obligatoriska hypokondrin som brukar komma innan start har slagit till. Jag har ont överallt just nu. Förutom höften som i och för sig inte alls är bra och som jag vilar så har jag ont i en fot, i min axel, skuldrorna är inte heller bra och jag kanske håller på att bli förkyld också!! I natt hade jag en ångestdröm om att jag inte hittade mina skidor när jag skulle starta... Ni undrar om jag är nervös över detta? 

Nej inte alls, lugn som en filbunke! :)

Jag har äntligen efter många paket åter och fram mellan mig och några postorder företag hittat ett par bra finskor. Just finskor är inte det lättaste att hitta när man måste få plats med specialsulor! 

Det blev ett par Dr. Martens Jag är väldigt nöjd! Som jag skrivit om förut så har jag ju hälsporre. Jag som alltid älskat skor med höga klackar har verkligen fått tänka om. Det går liksom inte ens att plåga sig en kväll i klackar, jag har provat! Priset för att göra det är för högt! Jag brukar tänka att ska man vara fin får man lida pin men att lida pin i någon vecka efter en kväll i klackar är liksom inte värt det. 

 

Jag hittade den här bilden på nätet. Jag visade den för Linnéa 

För allt stämmer på henne! 

Bowlingmix, höften och 87 års kalas

Medan Micke deltog i en mixtävling i bowling på fredagkväll passade jag och Linnéa på att simma. Det är bara Linnéa som vill följa med mamma på sånt här nu mera. De andra barnen har liksom blivit för stora och har sitt. Louise åkte till Linköping på Närcon som är ett cosplay konvent. Emil skulle spela med några kompisar via nätet och hade tid bokad för detta. Gustav kan jag ibland få med men när han är trött som han ofta är på fredagar så vill han vara hemma.  

Jag simmade 1000 m sen lekte vi och plaskade innan vi gick ner till bowlinghallen och kollade slutet på Micke tävling. 

Idag är jag ledig och kör blogg och mysfrukost framför datorn. 

Om två veckor idag går starten i Halvvasan och jag har tänkt att stå där på plats då. Jag har tränat på ganska bra ett tag, jag har inte åkt så mycket skidor pga snöbrist men tränat har jag. I och med att jag är reumatiker så är jag skör och en överbelastning resulterar i värk och det är det som jag har nu i min höft. 
Förra året fick jag ställa in Vasan just för att jag fick inflammation i höften. Så det vill jag inte behöva göra i år. Planen är att helt enkelt vila mig i form fram till Vasan.  Jag hoppas att den träning som jag faktiskt lagt ner ska räcka och att det inte står och faller med att sista träningsveckan blir inställd. 

Jag har faktiskt varit flitig med träningen men nu måste jag vila. För det kommer inte att funka att åka 4,5 mil skidor med värk. 

Men vila är inte riktigt min grej, jag blir så rastlös av att vila. Micke som kände sig lite hängig under helgen föreslog att vi skulle ta en bara vara dag i lördags. Det var så mycket sport på TV sen travet och mello. Fast jag är ju för rastlös för att vara soffpotatis en hel dag.  

Men allt går att lösa! Efter 10 friska km med pumpstavarna orkade jag sitta still och titta på både travet och mello. 

Det var kanske bra att vi hade en lugn lördag för söndagen var allt annat än lugn. Först var det min och Mickes tur att spela mix. 

Det var länge sen jag bowlade och det gick riktigt bra för oss, inte så att vi vara nära att vinna men riktigt bra med tanke på hur lite vi tränat den sista tiden. Fast bowling sitter mycket i huvudet. Vi hade inget att bevisa utan kunde spela helt avslappnade vilket gör stor skillnad. Paret som spelade bredvid oss fick inte spelat att stämma alls och var frustrerade och nästan osams och då funkar det ju inte. Vi hade väldigt roligt och det gav mig massa energi. 

Efter tävlingen åkte vi bara hem och byte om för att åka till farmor i Pardis. Hon fyllde 87 år och det ska så klart firas.  Hon är helt fantastisk som orkar. Vi är ju så himla många. Farmor har 9 barnbarn och 7 barnbarnsbarn och nästan alla var där. 

Här är barnens kusin Anna och lilla Wilmer. Det var så roligt att träffa dem alla för det är inte så ofta och barnen fann varandra väldigt snabbt. 

I tisdags var jag och Linnéa till BUP för inskrivningssamtal efter Linnéas utredning. Vi har fått en kurator som liksom kommer vara vår kontaktperson och det var henne vi skulle träffa. Det finns nog inget ställe som det märks så tydligt på Linnéa att hon har ADHD som när hon är på ett sånt ställe. Hon ska sitta still och prata och hon orkar inte det. Det är som en enda lång plåga för henne. Fast det finns ju heller inget annat ställe där det verkligen förstår att barnen inte orkar sitta still och prata. 

Linnéa och Lejon. Han är inte trasig kan har sönder älskad. 

Efter BUP fick Linnéa bestämma och hon valde att vi skulle shoppa, fika och äta mat. Det blev Kinamat och sen fika på IKEA.. ja IKEA var mammas val men med lite mutor så gick Linnéa med på det. 

Även om hon ser lite uttråkad ut! 

Samtalet på BUP gav min bekräftelse på att jag jobbar i rätt spår med Linnéa. Jag tycker det handlar så mycket om att skapa rätt förutsättningar. ADHD behöver inte vara ett hinder alls, med rätt verktyg så blir det en tillgång för de som har det. Jag försöker att jobba förebyggande med Linnéa och med mig själv. Vart vill vi inte hamna? Vilka situationer kan vi förekomma? Vi vill inte hamna i det tillstånd att vi är så uppstressade att vi tappar allt fokus och inte kan varva ner. Linnéa kan bli så uppstressad att hon blir sjuk. Får fysiska stressymptom som kräkningar och diarré. Jag försöker hitta vad som funkar för oss och vad som inte funkar. Sen att lära sig av sina misstag är väldigt viktigt.
  
Jag ska ta ett exempel. Linnéa och jag älskar att titta på Idol, det var vårt fredagsnöje. En fredag blev vi lite sena med maten så Idol hann börja. Vi bestämde då att vi skulle ha TV på så vi kunde höra i alla fall. Både jag och Linnéa ballade ur. Linnéa pratade högt och varvade upp sig som en duracellkanin, jag klarade inte heller att ta in allt som blev omkring oss med TV, middagen, alla andra barn och en Duracell Linnéa som hoppade upp och ner och pratade samtidigt. I mitt huvud blev det som om hjärnan kokade över. Så jag skrek rakt ut till Linnéa att hon skulle vara tyst. Jag brukar aldrig skrika på det sättet. Det var ingen rolig kväll men vi lärde oss något både jag och Linnéa och vi lovade varandra att aldrig göra om det där igen. När vi varvat ner satt vi under en filt i soffan bredvid varandra och kände oss helt slut. Fast vi lärde oss något.    

Man måste hitta sina egna vägar och kuratorerna på BUP som jag träffat är bra på att hjälpa till med förslag. Ibland tror jag att det är ens egna normer som sätter käppar i hjulet. Man är liksom uppfostrad med att saker ska vara på ett visst sätt. Men man kan faktiskt gå en annan väg om den funkar bättre! Mitt råd till andra är just att hitta vad som funkar i sin egen familj och att utgå från det. Att inte bara se problemen är också viktig. Linnéa är den mest allmänbildade 12 åring jag känner. Hon kan och vet så mycket för hon är nyfiken som få. Hon och jag kan prata och diskutera saker i timmar. Hon älskar att sitta i bilen med mig och ha frågestund som hon kallar det. Dessutom är hon den mest rättvisa som finns. En kille i hennes klass blir retad och då står hon upp för honom på en gång och säger till de som är dumma. Hon är en fantastisk liten tjej som kommer gå långt i livet men hon behöver hjälp att hantera sin stress och hyperaktivitet. Jag hanterar min genom att träna. Vilket är ett stort hjälpmedel för mig och Linnéa behöver också mycket fysisk aktivitet för att sen orka vara lugn. Något som vi också har stort behov av är sorteringstid. När vi bara är för oss själva helt utan intryck från något annat. Tid att vara för oss själva helt enkelt.  

I torsdags hade jag besök av den här lilla fröken och hennes mamma! 

Hon har liksom stulit mitt hjärta totalt. Medan Lizette lånade duschen så låg Ellie på min mage och pratade och log. Jag blev så där uppslukad totalt så tårarna rann. Nu rinner mina tårar lätt men total kärlek är hon den där lilla ungen :)

När morfar kom hem så passade de på att ta sig en middagslur tillsammans 2 timmar sov de på soffan. 

Linnéa var inte med och myste så länge för det har inte Linnéa tålamod till men en liten stund låg även Linnéa där.  

Friktionsfri vardag, yoga och energi

Jag försöker att skapa en så friktionsfri vardag som möjligt för mig och min familj. Här ska ni få två tips som funkar skitbra för oss. Jag är inte så bra på att planera och skapa struktur vilket är basen för att få livet i en NPF-familj att fungera. 

Tips 1. 
Jag startade för några dagar sen i gruppchatt i Massenger för min familj. 
Att jag inte kommit på detta tidigare! Tipsar alla stora familjer om detta! 

Det funkar så himla bra. Alla får alla meddelanden som vi skriver till varandra och eftersom i alla fall mina barn älskar teknik och är vana den så är det inget konstigt för dem. 

Tips 2 
Kalender i telefonen. Det är inte bara just funktionen att man ser hur man jobbar och vad som ska göras. Utan att man kan lägga in så man får påminnelser. Det kan vara en liten skitsak som att jag ska ta med en bok till jobbet för att syrran ska låna. Då lägger jag in ett pip precis innan jag ska åka nästa dag. Det gör att jag inte behöver hålla så mycket i mitt huvud. 

Det funkar också väldigt bra men det har tagit tid att vänja sig vid att använda kalendern. Vissa kalendrar som finns till telefonen är för krångliga och då blir det inte att man lägger in sakerna med denna är okej även om det inte gjorde något om den var lite enklare. 

Så här ser den appen jag använder ut och den har veckonummer vilket alla inte har! 

Friktionsfri vardag leder till mindre stress. Jag stressar på tok för mycket!  
Yoga är också avstressande! Detta ser mer ut som en startpose för sumobrottare än en yogapose men alla är vi nybörjare när vi börjar! haha ha

Två stora säckar med kläder har jag skänkt till våra nyanlända. Min faster jobbar som lärare för invandrare och kommer i kontakt med många som verkligen är i behov av hjälp. Det har ingenting och de får så lite pengar i månaden att det knappt går att leva på det. Till och med 10 kr för en tröja på loppis blir mycket för de som inget har. Det känns skönt att kunna bidra med något! 

Själv är man så bortskämd. Det var bara att slänga i väg en beställning på nya kläder efter utrensningen. 

Samtidigt så kan man ju inte ha dåligt samvete, jag är uppväxt så här och jag vet ju inget annat. 

Jag vet inte om stress och fullt upp är samma sak? Jag tror inte det är det men om man får så fullt upp att man inte känner att man hinner med så blir det stress  av det. Balansgången är hårfin!  

I fredags tog jag och lillasyster en lång promenad! Det är verkligen avstressande! 8 härliga och energi givande kilometer blev det! 

Den här lillfisan ger energi också! Bara av att titta på henne så får man ju massa energi! 

I torsdags var jag och mina stora till frissan. 

jag fick ny färg i håret, sen käkade vi mat på Kinan och umgicks en stund. Finns inga som jag trivs så mycket med som mina älskade ungar! 

Jag har haft jobbhelg och Micke har haft sin korthelg. Dessa helger sammanfaller nu mera vilket är bra men vi hinner nästan inte se varandra något. För Micke är korthelgen bra på det sättet att han faktiskt vilar och det gör nog jag också fast jag jobbar. Vi planerar ju sällan att göra så mycket de helgerna. Vilket är bra på sitt sätt. För tid att bara vara är viktigt något man SKA prioritera enligt mig. Jag blev ofta rastlös och tyckte det var tråkigt förr men nu finns det nog inget jag njuter av så mycket som "bara vara tid"

Det blev mycket TV på lördagen, först V 75 och sen mellomys! 

White chocolate cake, träningsmål och bad med trollen.

Så här blev Louise film! Hon har filmat, klippt och redigerat allt själv! 

Jag kan lova er att den var god också! Verkligen inte LCHF men jag har ju slutat banta som jag skrivit om så många gånger så därför är det helt okej att äta en sån här lite då och då. 

Jag önskar att jag kunde bli helt fri från önskan att gå ner i vikt. 

Jag lyssnade på ett så himla bra avsnitt av styrkebyrån podden från föra veckan som handlade om just mål och olika sorters mål. 

Det finns fyra olika sorters mål som man kan omsätta i allt inte bara i träning

• Konsekvensmål (man gör något för att få något annat ex springa för att gå ner i vikt)
• Prestationsmål  (man ska springa 5 km på 30 minuter den 1 juli)
• Genomförandemål (man ska träna 3 gånger i veckan)
• Emotionellamål  (varje träning ska ge glädje)

Min träningsresa har tagit mig genom alla dessa olika former av mål. Jag startade med ett tydligt prestationsmål med ett dolt konsekvensmål. Jag skulle klara att springa 5 km och jag skulle gå ner i vikt av att börja springa. Jag sprang och jag sprang. Det gick bättre, fortare, jag fick ork och kondition. Jag klarde att springa längre och länge, jag blev snabbare och snabbare men resultatet på vågen visade +4 kg efter 6 månaders träning. 

Jag som redan är överviktig behövde inte dessa plus kilon. Idag väger jag 10 kg mer än när jag började träna och det var ju liksom inte det jag ville från början. Så jag har ändrat mina mål efter vägen. Idag handlar det inte om konsikvenser på samma sätt som när jag startade. Jag har byggt muskler jag under de här tre åren. Trotts besvikelsen över den uteblivna vikt nedgången kände jag mig ju piggare, friskare, yngre och smalare än på flera år och det var tack vare den känslan som jag faktiskt kunde lägga ner tanken på viktnedgång lite grann. Min erfarenhet är att man inte går ner i vikt av att träna, man går upp i vikt. 

Bästa sättet att lyckas med det du vill göra är att sätta upp ett mål som måste vara rimligt i sig men att ha olika parametrar att läsa av det på. Ni ska få min halvklassiker som ett exempel. Målet är ju så klart att genomföra alla fyra grenarna på ett år. Men om jag inte lyckas är allt skit då? Nej, för jag har fått uppleva massa roliga saker under tiden. Jag har fått massa kondition och må bra kickar av all träning. Jag har fått känna lyckan i mål på de lopp jag fixat. Jag har massa roliga minnen att le åt. 

Nu mer ser jag varje träningspass som ett mål och en av det bästa sakerna i livet. Jag gör ett kollage med bilder från varje pass som ni sett en del av här på bloggen. Jag unnar mig kroppsvård efteråt, 

Jag har köpt dessa underbara produkter om lukter så himla gott. Jag lyssnar också på bra musik eller någon bok under mitt träningspass. Jag ser det som min tid egoboost på högnivå! 

Detta är senaste boken i mina öron!   

Boken har verkligen har sina poänger! Fredrik Backman har även skrivit Ove boken.

I onsdags tog jag med mig Linnéa och Gustav till Sannabadet. Jag simmade 45 minuter. Vilket var jätteskönt, för jag hade en enorm träningsvärk sen måndagens styrketräning. På måndagkväll tänkte jag i mitt stilla sinne att det är tur man inte kan dö av träningsvärk för då hade jag nog varit illa ute.  

Trollungarna hade lekt och åkt kana så mycket att det absolut var tvungna att fika efter badet för att inte dö av svält :) 

Snabbmat, klädhamster och V75 lördag

Nu är jag precis hemkommen från jobbet och har fått lite mat i magen. Köttbullar, makaroner och minimorötter. Till detta en extremt väl kryddad sallad. Locket satt inte på, så hela innehållet hamnade i salladen... suck säger jag bara. Jag tycker inte att köttbullar och makaroner är bra mat. Det hjälper nästan inte att man har sallad till, något bättre hjälper det dock om man inte har en hel burk med salladskrydda på förstås. ;) 

Jag är ganska noga med att laga mat från grunden. Fast det går inte alltid och jag tänker inte känna mig dålig för det. Barnen är i alla fall inte alls missnöjda när de får köttbullar och makaroner. Linnéa är till och med så fräck att hon säger att det är det bästa hon vet!! Speciellt om jag stuvar makaronerna. Sen ska man inte leva på snabbmat, men att ta till det för att slippa annan stress tror jag ändå är en bra lösning någon gång då och då.  

Jag har bara jobbat halvdag idag så på förmiddagen hann jag i väg till gymmet för ett pass. Jag vet att jag borde pyssla med konditionsträning istället nu men jag har faktiskt sprungit två löppass på kort tid. Senast jag sprang var i lördags och då blev det 7 km. Löpning tar förbannat hårt på kroppen speciellt på rultiga tanter som mig.   

 

Vore det inte för att jag faktiskt älskar att springa så skulle jag inte göra det. För jag får ont på flera ställen. Det är priset som jag får betala för att kunna springa alls. Jag har dock lärt mig hur ont det får göra så jag inte ska få mer skador. Sen har all snö smält bort så idag hade jag inte så mycket annat att välja på. Så nu förstår ni att jag INTE kunde konditionsträna och att det har inget att göra med att jag längtade efter att få vara inne i värmen, där det är torrt och fukt fritt. Absolut inte något med det att göra alls!!!  :)

Det blev marklyft, knäböj och lastdrag som huvudövningar idag. Sen en liten cirkel med lättare övningar. 

Jag har haft ledig helg och vi har inte gjort speciellt mycket utan tagit det väldigt lugnt. Det är inte så många helger då vi inte har något på schemat. Jag passade på att få lite saker som behövdes göra gjorda. Jag sortera ut kläder ur, både i min garderob, Gustav och Linnéas. De två "små" trollen har växt och jäklar vad det måste gått undan för helt plötsligt kunde de nästan inte ha något av de kläder som låg i garderoben. Av Gustavs 14 jeans kunde han ha 4 och det var inte det att de som var för små var lite små och kan gå ett tag till. Nej, byxorna var så små att det fattades en decimeter på längden. Så det blir till att göra lite nya inköp helt enkelt. 

Jag har kanske inte växt ur mina kläder men jag spar på allt. Jag har fruktansvärt svårt att göra mig av med kläder. Jag hamstrar kläder även trasiga och fula kläder sparar jag. Det kan vara bra att ha om jag ska måla tänker jag. Jag bara undrar hur mycket målarkläder jag kan tänkas behöva med tanke på att jag målar max en gång per år? Så nu åkte de i soporna. För det är inte ens värt att lämna till välgörenhet för det är ingen som vill ha mina "målarkläder". Det kändes som en befrielse när jag väl bestämt mig att slänga bort det!  

Jag kan inte säga annat än att det är skönt med helger när man liksom bara kan vara och ta dagen som den kommer. Frukost framför Tv:n, god mat som kan få ta tid att laga. Ja och lite extra tid tar det när det går så här också! 
 
Formen är en Le Creuset som jag fick i julklapp från mitt jobb. Ser ni den sprack, på 190°C stod ugnen på. Jag ska ringa om detta, för det måste varit en spricka i den från början för de ska ju inte spricka så där.... aningen snopen blev jag och fick städa ur ugnen för kletet som runnit ur :(

Steken blev i alla fall väldigt god när jag bytt form och rengjort ugnen!  

Vi spelade lite trav på lördag. För tillfället har vi en väldigt rolig tävling på jobbet. Alla spelar en enkelrad varje V75 omgång i totalt 15 veckor den som spelat bäst efter 15 veckor vinner. Det är blodigt allvar detta hahaha.