Pepparkakor, julbord och födelsedag

Jag vaknade av något konstigt ljud i morse, det lät som om någon bankade på dörren. Så bankade det igen och min yrvakenhet uppfattade jag tillslut att det verkligen var någon som bankade. Helt yrvaken sprang jag ner i nattlinnet och fick upp dörren. Det var hantverkarna som var här i exakt rätt tid, vilket man inte är så van vid när det gäller hantverkare precis men en guldstjärna till dem. Micke ska nu äntligen få den nya garageporten på plats 

Jag blir lite stressad över att min kropp och jag fortfarande inte är helt överens om hur mycket jag ska träna. Den gör ont och vill inte alls så mycket som jag. Jag vet att jag måste hitta en medelväg för att både hålla och komma framåt. Jag önskar mig snö så jag kan åka skidor men december har verkligen blivit en höstmånad nu för tiden. 

45 minuter på cykeln inne är verkligen sjukt tråkigt men också väldigt bra träning. Nu har jag haft ont i rumpan sen dess men idag ska det bli träning av i alla fall. Jag får nog köra styrka idag för svanskotan vill fortfarande inte att jag cyklar. 

Linnéa och jag har bakat pepparkakor. 

Med åren har jag lärt mig en massa saker. Som att baka pepparkakor på barnens villkor. Jag har alltid en förmåga att skapa en vision om hur det ska vara och sen nästan tvingar jag barnen att vara med och baka och många pepparkakor ska det bli. Det jag gjorde annorlunda i år var att jag frågade vilka som ville och de andra behövde inte vara med. Vi bakade några pepparkakor eller så många som Linnéa hade tålamod till. Det blev bara 20 stycken men vi hade trevlig under tiden! Det är så himla lätt att utgå från en vision om hur fint och stämningsfullt allt ska vara och sen blir det skit av allt och man blir besviken. 

Har man som jag barn med både Asperger/ADD/ADHD så blir det oftast inte som man har tänkt. Det är helt nödvändigt att tänka på vilka förutsättningar som finns innan man drar igång en stort pepparkaksbak som i detta fall. För man ser ju framför sig hur saker ska vara. Ett annat exempel var när vi var på Zakyntos i september. Vi skulle vara vid poolen en dag. Linnéa plaskade omkring som en säl men Gustav ville inte bada. Han ville vara på hotellrummet och för sig själv. Han ville spela DS och vara ensam. Då är det så lätt som mamma att tycka att det är fel att han är ensam och tycka synd om honom. Här har jag haft mycket att lära och sen låta honom vara på rummet för det är just det han vill vara mest av allt och det han behöver. 

I lördags var jag på julgalen igen. Den här gången i Löfbergs lila arena.

Den här gången var det med mina goa arbetskompisar!

Även denna julgala bjöd på storslagen underhållning! 

Vi hade en jätte trevlig kväll, maten var dock inte alls bra men showen och sällskapet var det inget fel på.  

Jag och lillasyster

Så har jag också blivit 38 år

Fick frukost på sägen av Louise 

och andra fina presenter. 

Julpynt, träning och hästen heter Olle

Idag är det 20 dagar till julafton och jag har inte köpt en enda julklapp. Jag hade kunnat vara färdig nu om jag inte redan gett barnen en massa saker. Som det vi handlade åt dem på Ullared, det har de fått. Bara för att jag inte kan hålla mig, för att jag älskar att ge dem saker och se hur glada de blir. Louise köpte jag en ritplatta till datorn åt i november och då fick Emil en ny mobiltelefon. Linnéa och Gustav får Islandsresan i maj. Så nu känns det svårt att toppa detta liksom. Dessutom bjöd vi alla barn på resan till Zakyntos i september så det ska inte bli så överdrivet med julklappar i år. Fast jul är ju jul så det är klart att de kommer få julklappar. 

Själv har jag både fått julklapp och födelsedagspresent av min man flera gånger om. Han bjöd på julgalan och har beställt biljetter till Metallica i augusti.

Jag är ingen hårdrocksbrud precis men detta ser jag verkligen fram mot. Metallica tycker jag är bra och när vi var på Iron Maiden som verkligen inte är min musik på Friends Arena så var jag helt överväldigad av själva konsert grejen. Så Metallica kommer bli awesome som Lollo säger :)

Det är väll tur att det är jul en gång om året så det blir ordentligt städat i alla fall en gång. Eller det är klart jag städar men det är inte riktigt min favo syssla precis men när julpyntet ska fram tycker jag det är riktigt roligt. 

Jag tror jag det beror på att jag gillar den röda färgen. Det ser så varmt och ombonat ut.

Micke fixade en adventsgran medan jag jobbade i helgen och innan han åkte i söndags hade vi traditionsenligt adventsfika.

Det blev pepparkakor, must och glögg och så pepparkakspannacotta som verkligen är ett tips om du äter LCHF och ändå vill ha pepparkakor

Jag och har nu tillsammans med en vän anmält mig till alla lopp för att genomföra halvklassikern. 

Om jag är riktigt klok? Förmodligen inte!
Detta ska bli jätte roligt och mitt mål med träningen in för detta är att hinna träna så mycket som möjligt så att jag inte upplever loppen som en enda stor plåga. 

Så vad kunde då passa bättre än att jag fick en cykelbock av min man. En sån man sätter fast bakhjulet på och så kan man cykla inne. Det är väldigt stor skillnad på att cykla på det sättet eller cykla ute. Inne får man aldrig vila men man kan också cykla utan motstånd och det är ju inte så stor vist med, så på med lite olika motstånd. Jag ska faktiskt leta reda på ett spinningpass att följa, så blir det kanske inte så tråkigt heller. Hur som helst så har jag inte cyklat sen syster och jag cyklade Höstklassikern i Fagersta och ju längre det är mellan cykelpassen ju mer ont i rumpan får man så ni kan ju bara tänka er :)

Förutom att nu cykla, går jag mycket med pumpstavarna som jag fått av mamma. Det har gått jätte bra!

Tills jag i förrgår tyckte det kändes så bra att jag minsann provade att jogga lite lätt. Det var skönt som bara den men nej nu har jag ont i min fot igen och måste dra ner på promenaderna igen. Jag vill ha snö nu så jag kan åka skidor. Den stora utmaningen med halvklassikern förutom att simma då som jag typ inte kan. Så blir det att träna på ett sånt sätt att jag får kroppen att hålla att springa 15 km i september. Jag har sprungit så lång en gång innan och om jag fortsätter med träningen som jag gör så kommer jag att orka men kroppen måste hålla. 

Just nu har jag lagt träningen på 3 dagar i veckan. Fast det är lite svårt med motivationen så här års. Ute är det trist och grått. I garaget är det ganska tråkigt att cykla. Soffan är väldigt mjuk och det är varmt och mysigt inne och för mig funkar det i alla fall så att motivationen kommer inte när jag sitter där i soffan. Utan då blir jag kvar där om jag väntar på att den ska komma till mig. Jag biter helt enkelt i det sura äpplet och ger mig i väg och ofta kommer motivationen efter ett tag och gör den inte det så har man i alla fall gjort det man ska. 

Annars så rullar livet på. Jag mår väldigt mycket bättre efter min mentala svacka här i höst. Det var nog mycket oro inför operationen trotts allt. Fast jag har ju också påbörjat en resa i mig själv som ni kommer få läsa om senare. 

Barnen kämpar på i skolan och snart är ännu en termin gjord. 

Det är tandläkartider och föräldrasamtal. Den grå vardag även om jag nu faktiskt inte tycker att min vardag är speciellt grå. Gustav har fått sitt kedjetäcke nu. Han tyckte det var väldigt tungt till att börja med men nu har han haft det en vecka och säger mer och mer att han gillar det. Det vore väll fantastiskt om det kunde hjälpa min plutt att somna lättare. 

I måndags bjöd den här bruden med mig på trav och julbord på Färjestadstravbana.

Det var mycket god mat men de där hästarna sprang ju inte som jag ville. Jag är ingen spelmänniska fast jag jobbar i spelbutik. Jag kan spelet och teorin bakom och hur man spelar på hästarna och fyller i bongar men jag är inte alls travintresserad som min syster som kan namn på både hästar och kuskar. Så när vi kom fram till Färjestad pekar hon på ett ekipage ute på travbanan och säger: titta Pillan, där är Olle Goop! Ja ha svara jag och frågade om det var hästen eller kusken som heter så. Ingen konstig fråga alls tyckte jag men min syster fick ett skrattanfall som jag tyckte varade aningen för länge, för så roligt var det väll ändå inte!! Nu vet jag att det var kusken som heter så och av någon konstig anledning hade visst någon råkat tala om min otroligt "roliga" fråga för gubbarna i spelhörnan på jobbet. Så det kan ni ju lita på att jag har fått höra. Ja man får bjuda på sig själv helt enkelt. :)